Jag skämdes för att be kungen om soldater och ryttare som skydd mot fiender längs vägen. Vi hade ju berättat för kungen att vår Gud håller sin skyddande hand över alla som söker honom, men hans vrede riktar sig mot dem som överger honom.
Ty jag blygdes för att av konungen begära krigsfolk och ryttare till att hjälpa oss mot fiender på vägen, eftersom vi hade sagt till konungen: »Vår Guds hand är över alla dem som söka honom, och så går det dem väl, men hans makt och hans vrede äro emot alla dem som övergiva honom.»
Ty jag skämdes för att be kungen om soldater och ryttare till vårt beskydd mot fiender på vägen. Vi hade ju sagt till kungen: "Vår Guds hand är över alla dem som söker honom, så att det går dem väl, men hans makt och hans vrede är emot alla som överger honom."
Jag skämdes nämligen för att be kungen om soldater och ryttare till vårt beskydd mot fiender på vägen, eftersom vi hade sagt till kungen: ”Vår Guds hand är över alla som söker honom och låter det gå dem väl, men hans makt och hans vrede drabbar alla som överger honom.”
Jag skämdes för att be kungen om soldater och ryttare som eskort och skydd mot fiender längs vägen. Vi hade ju berättat för kungen att vår Gud skyddar alla som ber till honom och att olyckan bara drabbar dem som har övergett honom!